Nedtecknat 1987

Nedtecknat efter ett band från Älgholmen 1987


Lidingö 15/12 1998


Närvarande:

Sigvard och Bror Andersson, Almedals varv

Torvald Lundkvist, Styvnäset (född 1927)

Lena och Göran Genitz med döttrarna Sofia och Sara

Värdparet: Mona och KG Dahlman, Sörgården


Torvald Lundkvist gick i skolan i Vissvass. Första skolsalen var inrymd i Norrgården. Skolhuset tillkom 1926 och är idag sommarbostad. Var Sigvard och Bror gick i skola framkom ej. Barn kom från Åva Gård, Åva båtmanstorp, flickorna Söderberg på Ängsö med flera gårdar. För att komma till skolam var det rodd som gällde. Vid ”bära eller brista” väder övernattade man hos skolkamrater.


Åva båtmanstorp är sedan många år Enskede Scoutkårs stuga och kallas för Fridhem. Under ett flertal år var jag stugfogde för Fridhem. Jag började i scoutkåren 1957 och var kårordförande i 10 år. Strax före Åva gård finns en skylt Fridhem. Stugan består av ett rum med stor öppen spis och en liten kammare. Till torpet hör ett mindre uthus, som hade plats för ko och gris. Torpet beboddes på 30-talet av bagare Sjöberg med barn. Bagaren arbetade på Bergmans Enka.


Torvald säger att fattigdomen var konstant på Älgholmen. Enligt sägnen var torpet en före detta krog vid namn Örnökrogen. Lantbrukare Lundkvist på Styvnäset hade Älgholmen som så kallad utgård. Djuren fick simma över. Norra Älgholmen var hage, där djuren, 6-7 kor, betade. Gärdesgård med slanor gick från tennisbanan förbi Mormors stuga. Delar av gärdesgården fanns kvar, när vi kom till Älgholmen. Övrig mark, cirka 4 tunnland, var uppodlad. På 1940-talet kunde Styvnäste utvidga mot Sjötäppan och då slutade Lundkvist med djurhållning på Älgholmen.


I bandet nämns ”röda förrådet”, som låg nedanför Skärgården. Det första året, 1961, bodde jag i Skärgården i ett rum som idag är Skärgårdens toalett och hall. I huset bodde också min scoutkamrat Per Liljeroth med Bettan (Per hyrde senare Fågelsången) samt norske ambassadörens son Björn Skire, som blev mycket populär, då han hade god tillgång till ambassadens vinförråd. Dessutom bodde flera flickor i huset bland andra Marian von Filitzen, som sjöng mycket bra samt ungkarlen Nestius som bebodde övervåningen och som roade sig med att kasta marsh-mallows från övervåningen. Alla rum beboddes av ”höger”-ungdomar och huset kallades följaktligen för Högerhuset. Skärgårdens kök var även då kök.


Andra året, 1962, flyttade jag till Torpet. Kammaren i torpet var då riven och orsaken var att Ulla Åhlfeldt plockat körsbär i ett träd som stod på Torpets terrass. Hon stod på taket och föll igenom och därför revs halva Torpet inklusive kakelugnen. Köket i Torpet var avdelat med en liten kammare. Spisen med kupa var inbyggd med masonit och när masoniten togs bort visade det sig, att där var öns gamla förråd av pottor och handfat. Efter ett par år blev det trångt i Torpet. Jag hade spanat in ”röda förrådet” och fick riva det och med det virket byggdes kammaren upp igen med det gamla vykort från Kontoristföreningens tid som mall. Vykorten finns kvar.


Det nämns i bandet om all bråte, symaskin m m. Korrekt är att det var en mangel, vars underrede nu blivit ett bord och står på Torpets brygga.


Båten som omnämns i bandet, kom mycket riktigt från Slite på Gotland år 1938. Två kort finns i arkivet. Båten slipdrogs på Neglingevarvet 1939 till en kostnad av 15 kronor. Einar Lundkvist (född 1919) köpte båten 1951.


Jaktstugan kallades för Myggebo. Den lilla stugan låg inklämd bland buskar och träd och myggorna trivdes säkert bra.

I hamnen vid klubbhuset drogs båtarna upp för vintern. Delar av vagn och räls fanns, när vi först kom till ön.


-----


Jag tror att det mesta av värde kommit med ! ?

Älgholmshälsningar

Åke Lilieblad

Torpet