Sollöga

Älgholmen

Sollöga

 

Husen på Älgholmen

Skrivet av Bertil Cassemar, 2005-2007

 

Vårt hus, 2:an, senare Sollöga

 

Det finns fyra från början väldigt lika hus på Älgholmen, vårt Sollöga (2:an på tiden för Kontoristföreningen), Annero (5:an), Sörgården (4:an) och Udden (1:an). Ett ytterligare var av samma typ men något större, det var Skärgården (3:an). Annero och Sollöga var speciella i det att de hade balkong, Annero dessutom två stycken.

När jag ändå är inne på Kontoristförenings numrering av husen, Fågelsången var nummer 6 och Torpet nummer 7. Det fanns/finns fler hus; Pensionatet/”Stora huset”/(=Älghornet), Mormors stuga, Bungalowen, Jaktstugan och Utsikten. Alla de 4 sistnämnda har fått behålla sina namn tills idag.

 

Först, vad som var (eller fortfarande är) lika:

Nedervåningen med två rum, ett mot NO med fönster mot norr och öster och ett vardagsrum mot söder. Fönsterplaceringen varierade men alla hade fönster mot öster.

Trappan upp till övervåningen, fortfarande samma placering i alla husen trots många perioder av ombyggnad.

Övervåningen med en liten mörk hall och ett sovrum åt vardera hållet, ett mot norr och ett mot söder.

Tre av husen, Annero undantaget (?), hade en liten öppen förstuga till köksentén och den lilla hallen nedanför trappan.

Skärgården hade principiellt samma planlösning som de övriga husen med en entré vid trappan till övervåningen men tre rum i övervåningen. Det extra rummet ligger över det som var veranda i alla de övriga husen, över det som nu är huvudentré.

Sörgården är det hus som i dag är minst förändrat. Det huset har dock mist sin lilla originalförstuga och fått den ersatt med en större och mer inbyggd variant.

 

Nu tar jag det som var speciellt för Sollöga:

Mot söder så hade huset en balkong över ett öppet entréplan längs hela kortsidan åt söder. Balkongen vilade på fyra stolpar. Entréplanet hade ett snyggt räcke. En entrédörr fanns mitt på den södra gaveln av huset. Balkongen finns kvar i nästan oförändrat skick. Vi har tätat (försökt täta) den med ett extra plan ca 5 cm över det gamla och en ny tjärpapp. Räcket är detsamma.

Entréplanets räcke sitter nu delvis på den norra änden av huset, vid den nya huvudentrén.

Alla husen utom Sollöga hade huvudentrén i form av en verandautbyggnad. Sollöga hade visserligen de stora dubbeldörrarna med placering mot söder som finns kvar på Sörgården. De hade nog en gång varit entrédörr men nu, när vi flyttade in, var passagen in i huset förbyggd för att det rummet (det som senare blev verandan) skulle kunna hyras ut som en egen kupé. Ett litet fönster i bröst-ansiktshöjd gav utsikten mot fjärden österut.

Om jag får gissa så hade 2:ans veranda/entré en gång sett ut som Sörgårdens men att man, när balkongen byggdes, gjort en entrédörr under den och då satt igen dörren mellan verandan och stora rummet. Dubbeldörrarna fick vara kvar.

En smal korridor längs trappen, ca 60-70 cm bred ledde in till ett utrymme under trappen med dörr i pärlspont-panel. Det speciella för Sollöga var att det också fanns en tapetdörr mellan gången och det stora rummet, det var den enda möjligheten att ta sig till stora rummet från köksingången (norra ingången). Idag är den genomgången etablerad som en öppen genomgång. Jag kommer inte ihåg hur det var i de andra husen, jag tror att de hade en ordentlig dörr mellan det norra och södra rummet, på östra sidan av skorstenen.

I stora rummet fanns en vit kalkelugn, inte särskilt snygg, litet kantstött och den läckte väldigt när Janne Spindler och jag provtryckte den. 60-talets slit- och slängmentalitet och antagligen också de mycket bristande ekonomiska resurserna gjorde att jag rev den och använde den som fyllning i slänten bakom torrdasset. Ack ja, man får sina eftertankar!

 

Speciellt också var naturligtvis husets innevånare, Bertil, undertecknad och 25 år, med fru Mona (26) och barnen Tommy (7), Annica (5) och Helene (1).

När vi flyttade in blev lilla rummet i nedervåningen helt naturligt köket och det stora blev vardagsrum. Verandan blev ett förråd för solstolar, leksaker och en massa skräp.

 

Köket möblerades med en skänk, jag tror den i dag står vitmålad i Uddens kök. Ett litet bord och fyra stolar till höger om fönstret mot öster och två bord som arbetsbänkar och för kök och disk på norra väggen. Där fanns ett ytterligare fönster.

I vardagsrummet ställde vi en pampig ekskänk med två omgivande tornskåp, allt i ek. (Det kanske är den skänken som hamnade på Udden?). Det fanns en vit soffa med gult sidentyg som jag tyckte var mäktigt snygg. Jag tror att det faktiskt var en bäddmöbel. Jag kommer inte ihåg vilka stolar vi hade.

Allt möblemang hämtade ur ladans outtömliga förråd, en jättecontainer med ständig rotation av möblemang som hämtades och lämnades av Älgholmens hyresgäster.

 

Första ombyggnaden gjordes av Janne Spindler och mig. Var det 1964 eller kanske 1965?

 

Vi ville ha en veranda som de andra husen hade. Vårt motsvarande rum var ju bara ett skräpförråd med dubbeldörrar och ett litet fönster mot fjärden.

 

Dubbeldörrarna togs bort och i väggen mot vardagsrummet gjordes en dörröppning. Det hade tydligen varit en där tidigare så det var inget stort problem. Verandaväggarna mot norr, öster och söder revs till stor del och det sattes dit, jag tror, ca 12 styck spröjsade enkelglas med tre rutor i varje. Fönster fann vi i den outtömliga ladan, kanske någons innanfönster? Där dubbeldörrarna hade suttit spikade vi en panelvägg där det inte fylldes upp med fönster av rivningsvirket. Det ekonomiska utlägget begränsade sig till inköp vid brädgård av tätninglist, 1tum x 2 tum hyvlat, mellan varje nytt fönster, färgen och galonöverdraget till soffan. Det var kostnader som noga övervägdes i den gamla världens ekonomi!

 

Vi möblerade med en soffa och ett stort ekbord. Vi målade möblerna ljusblå, klädde soffan med illröd galon, en rödrutig kappa runt hela verandan och pelargoner i hållare som satt på stolparna mellan fönstren mot sjön. Väldigt pittoreskt var det! Riktigt snyggt!

 

I den tillbringades alla regniga dagar och kvällar. Underhållningen var kortspel, mest vändåtta och radiolyssnande. Vi hade en exklusiv Bang&Olufsen batteriradio med ganska låg FM-frekvens som gjorde att vi kunde lyssna på telefontrafiken från Stockholms radio och Finlandsfärjorna. Mycket underhållande!

 

 

Andra ombyggnaden var att flytta köket till vardagsrummet och göra om gamla köket till gästrum. Var det 1966? Ekfanérplattor från Verna, datafirman jag jobbade på, Svenska Lif-Städernas-Hansas databolag. Fick fungera som bänkar längs den västra långväggen. Diskbänk på sydväggen och en gasolspis nedanför fönstret (där nu dubbeldörrar till altanen finns) gav stora arbetsytor. Skåp installerades nedanför med skåpluckor från någonstans, från Verna de också?

 

Tredje ombyggnaden kom efter det att vi hade köpt Älgholmen och bildat Älgholmens vänner 1967. var det 1968 eller 69? Köket flyttades tillbaka till norra rummet och det byggdes till en hall, ett litet förråd och ett tvättrum på norrväggen. 125 cm djup och 450 ca bred.

 

Väggen till den smala gången längs trappen revs och gav plats för större kök med låg kyl och frys med överskåp där väggen hade varit. En ny vägg ordnades längs trappan till övervåningen. Fönstret mot norr sattes igen, det var ju nu den nya tvättrumsväggen. Diskbänk och spis kom tillbaka till nära nog ursprunglig plats på norra väggen. Mot skorstensstocken ställdes ett lågt skåp med plats för microvågsugnen. En dörr togs upp till vänster om skorstensstocken mot vardagsrummet.

 

Tvättrummet hade fönster mot sjön, en bänk med plasthandfat och plasttoa med hydralpump ut till svart plastsäck som fanns i iordningsställd inklädd grop ner vid jordkällaren. Vojne! Den tröttnade vi på rätt snart men den stod där säkert i många år.

 

Någon gång sent 60-tal eller tidigt 70-tal kom en altan till i det sydöstra hörnet utanför verandan. En altandörr kom till i stället för det östra fönstret i vardagsrummet. Den altanen var fin med blomlådor som vi dock tröttnade på att plantera blommor i och i stället odlade sallad som rådjuren dock åt upp. De kalasade länge innan vi förstod att det inte var salladen som växte dåligt utan rådjuren som tuggade av salladen så jämnt och fint.

 

En tillbyggnad kom 1984 när den nyborrade brunnen kläddes in under en liten verkstad som också funkade mycket fint som vindskydd för den nya altanen längs västerväggen. Altanen finns där än.

 

En stor tillbyggnad skedde 1992 när Gunnar Abrahamssons firma med Björn Holst byggde till gästrummet och den nya verkstaden åt nordväst. Hela tvättrummet och hallen ifrågasattes, revs och blev som den nu är, något bredare, 140 cm djup. Vi fick också ett nytt dass som ersättning för att firman, som var rätt pank, fick förskott på bygget med 15.000 vid något tillfälle. Det gamla dasset hade tyvärr fått förfalla eftersom man inte skulle ha så omoderna saker på 60-70 talet utan hydraltoa och duschspolning! Det var fint och antagligen byggt av billådor från Amerika Planken i väggarna var fantastiskt breda.

 

Sedan blev det Tom Mace som kom in i bilden 1998 och som resten av året byggde förrådet nere vid bastun och under 1999, ända fram till september, denna underbara sommar, byggde den nya verandan mot öster, förlängde övervåningen norrut så vi fick en mer öppen lösning för övervåningen, och ett nytt kök på det gamlas plats. Det gjorde han dock sååå långsamt med hjälp av en polack, en amerikan från Kansas City, och sin svenska kompanjon. Det blev dock så att vi blev nöjda till sist och huset blev som det nu är.

Stora verandan mot öster fick dörrar mot norr och söder, altanen mot sydost revs, gamla altandörren sattes igenom och fönstret kom på plats igen. Husets övervåning förlängdes och Louises rum flyttade 140 cm norr ut och gav plats för hall. I den tidigare gången mellan sovrummen så blev det nu plats för toa men havsutsikt och städskrubb.

 

 

Husen på Älgholmen, fortsättning

Skrivet av Bertil Cassemar, 2013

2008 pöbörjades arbetet med den nya bastun och gäststugan.

Uthusen hade fram till nu bestått av en 10 kvm bastu och ett förråd.

Bastun var en s.k. valstuga på 10 kvm som jag hade köpt efter valet 1972 och fått uttransporterad av en granne på Rottnerosbacken som jobbade som åkare, Agge Stridsberg. Den hade nu efter dryga 30 år gjort sitt, det finska aggregatet med vattentank var genomrostat och byggnaden hade en tråkig mink- eller sorkdoft. Hälften av ytan var bastudel och den andra hälften ett mysrum med soffbankar med kuddar i mörkbrun manchester. Jag bärgade skorstenen och bastulavarna och eldade upp resten. Rivningen avslöjade att det bott även andra djur än mink och sork i väggarna och på vinden. Ofantliga mängder ekollon, hela eller bara skalen, indikerade att ekorrar hade haft sitt tillhåll där.

Förrådet var byggt av Tom Mace 1999, alltså så nytt att det var värt att spara. Jag föreslog Peter Wanner, min granne på Udden, att han skulle ta över det men han tyckte det var för mycket att få till skänks och föreslog i stället att vi skulle dela på det. Det kunde funka om vi ställde det just vid hans tomtgräns mot ”Engelska parken” och med dörrarna utåt parken. Bra förslag!

Men hur skulle vi få över huset? Vi klädde av det alla väggpanel men det var fortfarande för tungt. Vi tog av taket, fortfarande för tungt, Vi tog bort golvet, nu kunde vi röra huset.

På midsommaraftonen 2008 mobiliserade vi 12 gubbar för att kl 11 på midsommardagen, mot löfte om öl, kaffe och kaka, bära över huset till den plats Peter hade föreslagit. Alla fick varsin repstump och så lyfte vi! Det gick även om det var jäkligt tungt. Försiktigt travade vi iväg, 14 man inkl Peter och jag, över min gräsmatta vid bryggan och genom vassen bort mot Engelska parken. Vi vilade var 10-15 meter. Snart var vi över till Peter och kunde ställe förrådet på plats! Det kändes i ryggarna men det gick bra, inga men rapporterades…..

 

Carin Westin på Kalvholmen blev vår arkitekt på rekommendation av dotter Helene och maken Pär. Bygglov gavs, inte fh ör den föreslagna utbyggnaden om 25+15 kbm, så stor utbyggnad ansåg byggnadsnämnden inte kunder tillåtas så nära vattnet, men i kraft av att det redan fanns ett förråd på 12 kvm (friggebod) och en bastu på 10 kvm så tillät man ett att friggeboden kunde ersättas med en 15 kvm byggnad och likaså bastun med ett nybygge på 15 kvm.

I augusti kom Kenneth Andersson ?på södra Justerö in med grävskopa, lastad på en pråm. Det gick fint att få in den vid baststranden när några stora järnflak lagts ut. Tre dagars planeringsarbete startades. Maskinist var en f.d. IBM:are som tidigare jobbat på skrivarfabriken i Sollentuna, jag har glömt namnet

Under de tre dagarna gjorde han en hylla i den ganska branta terrängen med avslutning i form av en stenmur mot sjön och en stadig väg ner från huvudbyggnaden till gästhuset.

 

Husen på Älgholmen, fortsättning

Skrivet av Bertil Cassemar, 2013

2008 pöbörjades arbetet med den nya bastun och gäststugan.

Uthusen hade fram till nu bestått av en 10 kvm bastu och ett förråd.

Bastun var en s.k. valstuga på 10 kvm som jag hade köpt efter valet 1972 och fått uttransporterad av en granne på Rottnerosbacken som jobbade som åkare, Agge Stridsberg. Den hade nu efter dryga 30 år gjort sitt, det finska aggregatet med vattentank var genomrostat och byggnaden hade en tråkig mink- eller sorkdoft. Hälften av ytan var bastudel och den andra hälften ett mysrum med soffbankar med kuddar i mörkbrun manchester. Jag bärgade skorstenen och bastulavarna och eldade upp resten. Rivningen avslöjade att det bott även andra djur än mink och sork i väggarna och på vinden. Ofantliga mängder ekollon, hela eller bara skalen, indikerade att ekorrar hade haft sitt tillhåll där.

Förrådet var byggt av Tom Mace 1999, alltså så nytt att det var värt att spara. Jag föreslog Peter Wanner, min granne på Udden, att han skulle ta över det men han tyckte det var för mycket att få till skänks och föreslog i stället att vi skulle dela på det. Det kunde funka om vi ställde det just vid hans tomtgräns mot ”Engelska parken” och med dörrarna utåt parken. Bra förslag!

Men hur skulle vi få över huset? Vi klädde av det alla väggpanel men det var fortfarande för tungt. Vi tog av taket, fortfarande för tungt, Vi tog bort golvet, nu kunde vi röra huset.

På midsommaraftonen 2008 mobiliserade vi 12 gubbar för att kl 11 på midsommardagen, mot löfte om öl, kaffe och kaka, bära över huset till den plats Peter hade föreslagit. Alla fick varsin repstump och så lyfte vi! Det gick även om det var jäkligt tungt. Försiktigt travade vi iväg, 14 man inkl Peter och jag, över min gräsmatta vid bryggan och genom vassen bort mot Engelska parken. Vi vilade var 10-15 meter. Snart var vi över till Peter och kunde ställe förrådet på plats! Det kändes i ryggarna men det gick bra, inga men rapporterades…..

 

Carin Westin på Kalvholmen blev vår arkitekt på rekommendation av dotter Helene och maken Pär. Bygglov gavs, inte fh ör den föreslagna utbyggnaden om 25+15 kbm, så stor utbyggnad ansåg byggnadsnämnden inte kunder tillåtas så nära vattnet, men i kraft av att det redan fanns ett förråd på 12 kvm (friggebod) och en bastu på 10 kvm så tillät man ett att friggeboden kunde ersättas med en 15 kvm byggnad och likaså bastun med ett nybygge på 15 kvm.

I augusti kom Kenneth Andersson ?på södra Justerö in med grävskopa, lastad på en pråm. Det gick fint att få in den vid baststranden när några stora järnflak lagts ut. Tre dagars planeringsarbete startades. Maskinist var en f.d. IBM:are som tidigare jobbat på skrivarfabriken i Sollentuna, jag har glömt namnet

Under de tre dagarna gjorde han en hylla i den ganska branta terrängen med avslutning i form av en stenmur mot sjön och en stadig väg ner från huvudbyggnaden till gästhuset.

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved

Kontakta oss: webmaster@algholmen.se